Titta han snackar!

Jag pratar så mycket nu för tiden. Ibland hinner jag knappt med annat. Jag har så mycket funderingar om hur saker hänger ihop här i världen.
Små barn brukar ju fråga "Vad är det?", men inte jag. "Hände nu?" är min vanligaste fråga.

När jag och mamma gick en promenad ikväll pratade jag oavbrutet.
- Många himlar. Månen busar. Månen skrattar, hahahaha! Liten måne! sa jag och pekade på en stjärna.

När vi kom hem ville jag ha en clementin.
- Ha små små små små liten liten! skrek jag. Mamma förstod precis vad jag menade, för i skålen låg både clementiner och apelsiner.

I mina försök att utforska världen ville jag att mamma skulle utföra ett lite experiment. När vi tände ljus vid kvällsmaten sa jag:
- Mamma sticka penna i ljuset!
Men det ville hon inte. Surtant.

- Jag är mätt nu, sa mamma när hon ätit upp.
Sitt inte här och skräpa då, tänkte jag och sa:
- Diska! Hela dagen!

Jag hade lite mat kvar, men satt mest och lekte med mina små smörgåsbitar. Jag låtsades att det var mina dagiskompisar.
- Konstig Agnes, sa jag och höll upp en brödbit. Jag doppade den i krämen och sa:
- Agnes bada!

Jag har full koll på hur saker och ting fungerar i vårt marknadsekonomiska samhälle.
- Pengar. Tack pengar! Jobba. Äta, sa jag efter maten.

Jag hade mycket intressant att diskutera ikväll, men jag tycker mamma är lite frånvarande. Hon verkar bara tänka på sin stora tenta i januari. När jag bajsade strax efter att jag ätit upp mumlade hon:
- Enterocoliska reflexer... Magsäcken trycker på nervus vagus som sätter igång parasympatiska impulser...