Jag och Sebbe tilläts löpa fritt till att börja med eftersom Ingvar Kamprad glömde sätta kundvagnarna vid ingången, utan placerade dem mitt i varuhuset ungefär.
Vi provade fåtöljer...
... sängar...
... och våra mammors tålamod.
Jag och mamma handlade massa saker till mitt rum. Och en liten katt som vi döpte till Mange. När vi skulle betala dem bröt jag mig in i mammas burk med flourtuggummi. Jag svalde ett okänt antal tuggummin och mamma blev orolig, då det stod på asken att de inte skulle ges till barn under 7 år.
Mamma ringde Giftinformationscentralen. Tanten där bad henne vänta i luren när hon kollade upp saken. Efter en liten stunds tystnad sa hon: "Ett barn på 10 kg kan äta... 200 stycken tuggummin utan några problem." Better safe than sorry, sa mamma.
Idag hjälpte Mange mig att skruva ihop mina nya möbler.
Han tog skruvdragaren och lät mig slita med den vanliga mejseln. Typiskt katter.
2 kommentarer:
Balb...är Mange verkligen en katt?
hihi du är så roooolig
Skicka en kommentar