Det var första gången han var borta från sin mamma och pappa. Jag ville busa som vi brukar, men Sebbe tyckte det var lite jobbigt och ville helst att min mamma skulle bära på honom. Efter en stund blev han gladare och vi lekte som vanligt.
Jag kollade i mammas kokböcker efter ett smaskigt recept och Sebbe lagade till det.
Efter en timme blev Sebbe lite ledsen och ville va hos mamma igen. Då blev jag sur! Nu fick det vara nog. Det är ju min mamma, jag ville också va i famnen hos henne.
Då satte mamma på Teletubbies för att vi skulle lugna oss. När vi tittat lite upptäckte jag att hon hade Sebbe i knät! Jag knuffade bort honom och satte mig själv hos mamma. Sebbe verkade köpa det, så allt var frid och fröjd.
Sen kom Sebbes mamma tillbaks. Det kändes bra. Då visste jag att jag skulle få ha min ifred. Så då blev det roligare och vi lekte ihop igen. Sebbe tyckte nog också det kändes bra när hans mamma kom, för han blev mer avslappnad och glad.
Jag gömde mig i skåpet. Det var kul.
Nu vet vi hur det funkar att passa Sebbe och det kan vi absolut tänka oss att göra igen.
1 kommentar:
Hej vänner! Så skönt det var att du, Albin, och din mamma kunde tänka er att passa Sebbe idag - det var guld värt! Och han sa (eller ja, gurglade något) när vi kom hem om att det varit ganska roligt ändå - fastän han trodde att jag försvunnit för alltid först. Kram, Sebbes mamma
Skicka en kommentar