Ändlösa promenader

Det har varit ett fruktansvärt vagnåkande idag. Först på morgonen promenerade vi med Sebbe och Lukas och deras mammor. Sen lekte vi lite hemma hos oss. Lukas avvek, han skulle ha besök av sin distriktssköterska.
Då tyckte mamma och Sebbes mamma att det var läge för att vandra en runda till. De trodde att jag skulle somna i vagnen, men jag vägrade. I mer än en timme släpade de runt oss. Sebbe lämnade in ganska fort, men jag satt tyst och surade.
Fastspänd var jag också. "Sele heter det", sa mamma. "Så du inte trillar ur vagnen." Det liknade mer olaga frihetsberövande tycker jag.



När vi kom ut från Konsum var mamma så less på att jag inte somnade. Så då såg jag så söt ut jag bara kunde. Man vet väl hur man får mammas hjärta att smälta...


På kvällen fick jag vatten i nappflaska. Och jag sög lite faktiskt! Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig. När pappa och Sebbe kom fick pappa ge mig välling i flaskan. Jag är lite tveksam till företeelsen, men inte lika fientlig som förut. På torsdag kväll ska mamma scrappa utan mig, så då vankas det mer välling förstod jag.
Jag förstår att scrapbookingen blir en rätt torr tillställning utan undertecknad, men jag är ledsen tjejer, jag hänger hellre med pappa och Sebbe. Jag är för gammal för att hänga med på syjunta. En vacker dag lär man väl få sluta byta om i damernas omklädningsrum också...