Fyrkantiga ögon

Idag har jag varit gnällig. Hela eftermiddagen var jag missnöjd med allt. Jag var mätt, utsövd och torr, men ändå ville jag inte leka, utan bara bli buren. Mamma tyckte att hon genomskådade mitt tjutande som ett rop på uppmärksamhet.
Inte nog med det, idag var en speciell dag för mamma. IKEA-katalogen OCH Panduro-katalogen kom i postlådan, båda två! På samma dag! Hon sa att det var det största som hänt henne sen februari.
Mamma bakade muffins och drömde om en liten, liten lugn stund med sina kataloger. Då kom hon på att hon hade fått en gratis Teletubbiesfilm med posten. Hon tänkte att det kan väl (förmodligen) inte skada att testa.
I 30 minuter satt jag helt begaistrad. Jag pratade med TV:n och såg alldeles avslappnad och salig ut.


Så nu är mamma övertygad om att hon kommer till helvetet och att jag får ADHD. Det finns väl inte många större tabun än att sätta en 6-månaders bebis framför TV:n för att få lugn och ro?


Men vad är en evighet i skärselden mot 30 minuter med nybakta muffins och Pandurokatalogen? Och jag har fått en mycket viktig lärdom: om man gnäller tillräckligt länge får man slicka kaksmet och se på film...