Natten till söndagen gav fogarna i mammas bäcken upp. Plötsligt kan hon knappt gå, ännu mindre vända sig i sängen eller ta sig i och ur soffan eller bilen.
Det gav en rejäl tankeställare om handikapp och hur tacksam man ska vara att man är frisk och rörlig. Det var en nyttig insikt att känna på hur det känns att inte klara att ta på skorna själv. Så mycket i vardagen man tar för givet, som för männsikor med funktionshinder inte alls är en självklarhet.
Mamma har fått Alvedon och ett stödbälte, så nu är det bara att gilla läget och hoppas att det inte är länge kvar tills jag kommer ut. Mamma är nämnligen lite rädd att Greenpeace när som helst ska storma huset och knuffa ner henne i havet igen.
Och i vardagsrummet pågår någon typ av strid på liv och död.
5 kommentarer:
tror faktiskt inte att de kommer att rulla ut sig! gömde din kommentar då inte alla bör veta än om bröllopsplaner men jag är väldigt tacksam för tipset o jag åker gärna dit!!
ut dig skulle det ju va!!
Sorry, glömde det totalt! Det är en svår balansgång det här med bloggar och privatliv. En tripp till Sthlm i april hoppas jag kan gå att ordna, hade varit skitkul.
Hej och välkommen grabben=)
Hoppas allt är bra med dig och att vi ses snart!!
Hälsa mor och far så mycket från mig!
/Sabri
ni slås bra
Skicka en kommentar